Resurser
Sex veckor innan det här skrevs började en transparenslag bli verkställbar i hela EU — en lag som större delen av marknaden för DM-automatisering inte har hunnit ikapp.
Artikel 50 i EU:s AI-förordning (AI Act) kräver att alla som interagerar direkt med ett AI-system informeras om det — tydligt och i början av interaktionen. Den gäller oavsett om systemet besvarar en supportfråga, kvalificerar ett lead eller bara svarar på ett DM.
Transparenskraven i artikel 50 blev verkställbara den 2 augusti 2026. Det är ett datum som redan gäller, inte ett framtida.
Den sköts inte upp. EU:s paket Digital Omnibus flyttade fram tidslinjen för ”högrisksystem” enligt bilaga III till den 2 december 2027 — men upplysningsplikten i artikel 50 lämnades utanför den uppskjutningen. Medan en stor del av AI-förordningen försenades gjorde den här delen det inte.
Sanktionerna uppgår till 15 miljoner euro eller 3 % av den globala årsomsättningen, beroende på vilket som är högst — samma nivå som för några av förordningens allvarligare skyldigheter, inte en mindre administrativ avgift.
Den förbjuder inte automatiska svar, och upplysningen behöver inte vara ursäktande eller stel. Det den utesluter är varianten som i tysthet säljs in som en riktig människa som svarar — vilket, ärligt talat, är vad en betydande del av marknaden för DM-automatisering fortfarande gör. En leverantör som tydligt upplyser om det, en gång, i början av en konversation, följer helt enkelt en lag som har kunnat verkställas sedan augusti. En leverantör som inte gör det står oskyddad mot den, oavsett hur bra produkten i grunden är.
Upplysningen ska ske en gång, i början, med ett språk som en verklig människa faktiskt läser och förstår — inte begravd i en länkad policy som ingen öppnar mitt i en konversation. Den måste ligga kvar; ett företag ska inte kunna stänga av den för att låta mer mänskligt. Och den ska vara ärlig i tonen såväl som i sak.
Se hur DM Handled konkret genomför det här i guiden om AI-upplysningen och på sidan om regelefterlevnad.